GAMLA MORDFALL DEL 2 ( morden i Attarp)
Den 14 mars 1871 på morgonen anträffades Per Jönsson och Karna Frennesdotter liggande i var sin säng, blodiga och döda. Vid närmare undersökning fann utredarna att en yxa som hade sin vanliga plats i förstugan var blodig.
Ett hängskåp, där Per Jönsson brukade ha sina pengar och värdepapper förvarade, hade blivit uppbrutet med yxan.
Per Jönssons plånbok var tom och Karnas börs saknades; men såväl åtskilliga saker av silver, och pengar, 1230 riksdaler fanns kvar, undangömda i kistor, burkar och askar. Per Jönsson var vid sin död 73 år gammal och hans fru 68.
Vid obduktionen som gjordes den 20 mars, hittades på Per Jönssons huvud sticksår och på Karnas huvud tre huggsår samt ett sticksåt på halsen. På inget av liken förråde fingrarna spår av motvärn.
Skräddare misstänkt
Båda makarna sov när mordet skedde. Polisen riktade snart misstankarna mot en skräddare Sven Svensson i Nävlinge som nekade till att ha mördat paret. Det fanns dock mängder med indicier som pekade emot honom så den 29 mars 1871 häktades han för dubbelmordet.
Misstankarna uppstod, när Svensson som innan dess hade fått tigga sig till försörjning, helt plötsligt började storhandla! Han köpte nya stövlar, korvar ja allt, till och med ett strykjärn hade han råd med.
Sven Svensson är född den 6 juni 1818 samt har ett sjukligt dystert utseende och svag kroppsbyggnad. Enligt prästbetyg äger han ringa kristendomskunskap. Vid 21 års ålder blev han sockenskräddare och gifte sig med Bengta Erlandsdotter, med villken han fick en dotter, som han dock, vid 2 ½ år, uppsåtligen dödade.
Vid sinnesundersökningen upplyses, att Sven Svensson under en del av år 1846 haft en mycket elakartad nervfeber, varefter han fick så svåra liggsår, att han för deras botande måste tas in på Kristianstads länslasarett, där han blev kvar nära 6 månader 12 december samma år.
Enligt lasarettsläkarens utlåtande, visade han inga tecken till förståndsrubbning, men mycket enfald och slöhet i omdömet.
Hemkommen från lasarettet, tyckte sig Sven vara nästan återställd och frisk, ehuru, enligt hans egen uppgift, sjukdomen menligt inverkat på hans förstånd, så att han stundom saknade fullkomlig sinnesredighet.
Enligt Sven hade den 15 mars 1847, då hustrun lämnat hemmet för att uträtta några ärenden, och han sålunda lämnats ensam med barnet, allt känts hopplöst och att det därför vore bäst att döda barnet för att bespara ungen lidande om han blev ställd på bar backe.
Denna ögonblickliga föresats hade så mäktigt hänfört Sven, att även om han var fullkomligt medveten om gärningens brottslighet, likväl inte kunde avhålla sig. Han hämtade ett hampsnöre och lade det runt barnets hals men då det dök upp en person i rummet var han tvungen att avlägsna snöret.
När besökaren gått placerade Sven snöret om halsen på barnet igen, hängde upp det på en träknapp som satt på väggen och släppte.
Barnet var hängt.
Sven blev dömd till avrättning på galgbacken. men dog innan i fängelset strax efter att ha fyllt 80 år.
Peter
Ett hängskåp, där Per Jönsson brukade ha sina pengar och värdepapper förvarade, hade blivit uppbrutet med yxan.
Per Jönssons plånbok var tom och Karnas börs saknades; men såväl åtskilliga saker av silver, och pengar, 1230 riksdaler fanns kvar, undangömda i kistor, burkar och askar. Per Jönsson var vid sin död 73 år gammal och hans fru 68.
Vid obduktionen som gjordes den 20 mars, hittades på Per Jönssons huvud sticksår och på Karnas huvud tre huggsår samt ett sticksåt på halsen. På inget av liken förråde fingrarna spår av motvärn.
Skräddare misstänkt
Båda makarna sov när mordet skedde. Polisen riktade snart misstankarna mot en skräddare Sven Svensson i Nävlinge som nekade till att ha mördat paret. Det fanns dock mängder med indicier som pekade emot honom så den 29 mars 1871 häktades han för dubbelmordet.
Misstankarna uppstod, när Svensson som innan dess hade fått tigga sig till försörjning, helt plötsligt började storhandla! Han köpte nya stövlar, korvar ja allt, till och med ett strykjärn hade han råd med.
Sven Svensson är född den 6 juni 1818 samt har ett sjukligt dystert utseende och svag kroppsbyggnad. Enligt prästbetyg äger han ringa kristendomskunskap. Vid 21 års ålder blev han sockenskräddare och gifte sig med Bengta Erlandsdotter, med villken han fick en dotter, som han dock, vid 2 ½ år, uppsåtligen dödade.
Vid sinnesundersökningen upplyses, att Sven Svensson under en del av år 1846 haft en mycket elakartad nervfeber, varefter han fick så svåra liggsår, att han för deras botande måste tas in på Kristianstads länslasarett, där han blev kvar nära 6 månader 12 december samma år.
Enligt lasarettsläkarens utlåtande, visade han inga tecken till förståndsrubbning, men mycket enfald och slöhet i omdömet.
Hemkommen från lasarettet, tyckte sig Sven vara nästan återställd och frisk, ehuru, enligt hans egen uppgift, sjukdomen menligt inverkat på hans förstånd, så att han stundom saknade fullkomlig sinnesredighet.
Enligt Sven hade den 15 mars 1847, då hustrun lämnat hemmet för att uträtta några ärenden, och han sålunda lämnats ensam med barnet, allt känts hopplöst och att det därför vore bäst att döda barnet för att bespara ungen lidande om han blev ställd på bar backe.
Denna ögonblickliga föresats hade så mäktigt hänfört Sven, att även om han var fullkomligt medveten om gärningens brottslighet, likväl inte kunde avhålla sig. Han hämtade ett hampsnöre och lade det runt barnets hals men då det dök upp en person i rummet var han tvungen att avlägsna snöret.
När besökaren gått placerade Sven snöret om halsen på barnet igen, hängde upp det på en träknapp som satt på väggen och släppte.
Barnet var hängt.
Sven blev dömd till avrättning på galgbacken. men dog innan i fängelset strax efter att ha fyllt 80 år.
Peter
Kommentarer
Trackback
